denise

...ja hej!

det är en handikappad denise som skriver.
jag gjorde iordning det sista med mitt rum igår, slängde ut det som slängas skulle, målade klart det sista, städade, dammsög och så vidare. bytte till nya förvaringskartonger att ha under sängen eftersom att de gamla ramlat ihop.
skulle böja mig ner och lyfta upp en kartong med grejer i.

och där hände någonting.

som gjorde att jag inte kunde resa mig upp igen. (hehe sjukt dramatiskt, it was!!!)

framåtlutat med tårarna sprutandes hasade jag mig fram till sängen där min mobil låg. ringde upp till övervåningen och mikaela och tjöt att hon skulle komma ner.
samtidigt ser jag en spindel komma krypandes mot mina fötter. men jag kunde inget göra.
kunde inte röra benen, det strålade ner från svanskotat ner i benen fast samtidigt upp i huvudet. som snurrade. jag mådde illa. jag hängde på mikaela och lyckades ta mig upp för trappen och ner i soffan. ont ont ont.
låg där i kanske två timmar, kom sen upp på fötter och klarade faktist av att gå. men inte mkt annat.
somnade snabbt då det inte gjorde så ont att ligga ner.

när jag vaknade i morse kändes det helt okej. (med det menar jag att det gjorde inte ont utan att jag gjorde nåt, utan endast när jag skulle böja mig ner) så jag duschade, fortsatte fixa lite i rummet. bäddade och så.
det skulle jag inte gjort. POFF sa det nästan, det svartnade för ögonen och jag tänkte att nu svimmar jag. hasade mig fram till trappen men jag kunde inte lyfta benet. stod som fastfrusen med händerna krampaktigt hållades i räcket.

ringde malin. grät lite. sa att hon måste komma.
stod sådär i kanske 10 minuter tills jag sakta försökte röra på benen. DET GICK. haltade in i tvättstugan och surplade i mig vatten eftersom att jag kände att svim-faktorn var nära. tog mig in i rummet för visste att jag hade ett par kryckor ståendes i förrådet innanför mitt rum. och med hjälp av dem tog jag mig upp. fick med ett glas vatten och en ipren och hamnade sen i soffan. i 2 timmar. sen kom pappa hem.
sen kunde jag resa mig upp. och därifrån är jag nu.

det gör ont, men jag klarar av att gå och allt sånt om jag gör det försiktigt.
ska till kiropraktorn vid halv 4.

DETTA ÄR DET VÄRSTA SOM KUNDE HÄNDA PÅ VÄRSTA TÄNKBARA TID. ikväll åker linda utomlands, och jag och natha ska ta hand om alla (läs 30) hästar och övriga djur i 2 veckor. och min bästa nessla ska bo här.

så nu hoppas jag att ryggjäveln mår bra snart. BLÄÄÄÄÄÄÄ.